Man slutar aldrig förundras. Läste Erik Zsigas bok Popvänstern idag. Här buntar han ihop en brokig skara människor, allt från Stefan Sundström och Dennis Lyxén till Linda Skugge och Fredrik Virtanen. Alla tillhör de, enligt honom, den s.k. popvänstern. I ett kapitel skriver Zsiga om vad han anser låg bakom Göteborgskravallerna. I sin analys ger han artister som Advance patrol, Teddybears sthlm och Dennis lyxén skulden för det inträffade. Han belägger sin kritik genom olika citat, bland annat ett uttalande från Lyxén, "medan fransmännen barrikaderar gator med traktorer, sträcker sig svenskarnas revolutionslust sällan längre än en indignerad näve vid fikarummets bord." Boken går inte att ta på allvar. Inte bara på grund av befängda och trångsynta påståenden med avsaknad av andra belägg än hans egna och okritiska tolkningar, utan även på grund av Zsigas omogna framtoning och brist på respekt för ämnet han behandlar.
Boken ger snarare sken av att vara en avundsjuk skildring av det kulturella Sverige, som sällan attraheras av hans egna nyliberala idéer. Vad annars kan få någon att skriva en bok som bygger sin teoribildning om pop-vänstern på att de är falska och oärliga människor eftersom de kritiserar kapitalismen samtidigt som de själva lever och tjänar sina pengar av den. Men för att citera Mattias Alkberg i samband med deras grammisnominering, "vi gjorde inte Tunaskolan för er. Vi gjorde den trots er. Vi gjorde den mer eller mindre mot er."
Haha! Vilken Timbro-bög han är
SvaraRadera