Men igårkväll var det något mer än så. Jag trodde att jag höll på att bli galen. Det var som att allt som är hemskt inuti mig försökte ta över mig, och jag måste kämpa emot det. En svart pöl av ondska och galenskap i mitt inre höll på att sippra ut i mina ådror. Jag var rädd för att se syner av gamla förruttnade kärringar och jag var rädd för att jag höll på att bli galen. Ett tag var jag nästan övertygad att jag var galen, och då blev jag skräckslagen över det.
Vart vill jag komma med det här? Bara att man inte ska underskatta feberns effekter på psyket.
du behöver en drink
SvaraRadera