tisdag 13 oktober 2009

Om Israels demokratiska legitimitet

I diskussioner rörande Israel-Palestina hävdas ofta - som försvar för den israeliska statens övergrepp - att "Israel är ju Mellanösterns enda demokrati". Bortsett från det faktum att det är fullständigt irrelevant huruvida de som bombar ihjäl civila är demokratiskt valda eller inte (som att det skulle ha någon betydelse för de som utsätts för bomberna), så är påståendet faktiskt rakt av falskt.


För det första finns det flera andra nationer (Libanon, Turkiet, Irak) i regionen som håller lika demokratiska val som Israel. Bara en sån sak.


Väsentligare är emellertid att definitionen av Israel som en demokrati i sig är högst tvivelaktig, och det av två orsaker.


Hela den israeliska nationens existens bygger på den sionistiska föreställningen om en exklusivt judisk nationalstat, dvs. en stat där rätten till medborgarskap är begränsad till personer tillhörande det judiska folket. (Visserligen finns en betydande arabisk minoritet som erhållit medborgarskap, men detta medborgarskap är begränsat, och den arabiska minoritetens medborgerliga rättigheter är inte desamma som den judiska majoritetens.) Såväl rätten till medborgarskap som medborgarskapets innehåll bestäms enligt israelisk lag av etnicitet. Den israeliska statens exklusivt judiska karaktär är fastlagd i grundlagen; partier som ifrågasätter denna princip tillåts inte ens att ställa upp i allmänna val.

En svensk man med en judisk mor, vars förfäder lämnade dagens Israel för 2000 år sedan, blir omedelbart fullvärdig medborgare i Israel om han så vill, och kan bosätta sig varhelst han önskar i landet (inklusive på illegalt ockuperad mark). En arab som föddes i dagens Israel, men tvingades fly (eller fördrevs), t.ex. efter kriget 1948, har däremot ingen som helst rätt att återvända till sin hemby. Detta, att villkora medborgarskapet utifrån etnicitet, är inte bara en odemokratisk princip; det är också - emedan den grundar sig i idén om rasåtskillnad; att en människas värde beror på hennes etniska ursprung - en fundamentalt rasistisk princip.

Att dra paralleller mellan dagens Israel och Nazityskland är vanligtvis irrelevant, och görs ofta med antisemitiska undertoner, men faktum är att ingen annan modern stat sedan Nazityskland så tydligt som Israel har kopplat medborgarskap till etnicitet. Den officiella nazityska ideologin vilade på den i grunden rasistiska principen om "Blut und Boden" (blod och jord), dvs. att det är en människas etnicitet (blod) som avgör om hon har rätt att bo på en viss plats (alltså tillhöra en specifik nation). I den sionistiska ideologin, som ligger till grund för den israeliska staten, äger det judiska folket - uteslutande pga. sin etnicitet - en exklusiv besittningsrätt över ett visst geografiskt område.


Vidare innebär den illegala israeliska ockupationen av palestinskt territorium att två separata rättsystem existerar i Israel; individers juridiska rättigheter beror på deras etnicitet. Sedan 1967 har miljoner palestinier på de ockuperade områdena de facto levt under den israeliska statens överhöghet. Dessa människor omfattas dock inte av några som helst rättigheter, varken enligt internationell lag eller genom traditionella medborgerliga rättigheter. För israeliska medborgare som väljer att (illegalt) bosätta sig på de ockuperade områdena gäller israelisk lag. För den ockuperade palestiniern gäller ingen lag alls; palestinierna på de ockuperade områdena är ett fullständigt rättslöst folk. Ett folk som lever i exil i sitt eget land.

Med Andreas Malms ord:

"Israels ockupations­regim skiljer sig från Sydafrikas apartheid på en avgörande punkt. Palestinierna omfattas inte av separata, skrivna lagar, utan av utomrättsliga order – inte sällan verbala – från militär personal."

I 42 år har alltså miljoner palestinier levt under israeliska ockupationssoldaters godtycke, soldater som dessutom åtnjuter fullständig straffrihet i Israel, och således ostraffat kan begå vilka övergrepp som helst mot det ockuperade folket. De ockuperade palestinierna lever (ofrivilligt) som de facto-invånare i Israel, men förvägras de mest grundläggande av demokratiska fri- och rättigheter.


En nation vars medborgarskap är direkt kopplat till etnicitet, och där en stor del av de facto-befolkningen är fullkomligt rättslös, kan inte kallas demokratisk. Sådeså.

1 kommentar:

  1. SÅ HIMLA BRA! LUV U!
    http://www.youtube.com/watch?v=DFM140rju4k

    SvaraRadera