Fuck Putin

I morse var det 22 grader kallt, men jag fick av någon anledning för mig att jag skulle cykla till Iksu. Det är en lång dryg uppförsbacke hela vägen till dit. Jag lyssnade på ”Thunder, Lightning, Strike” av The Go! Team när jag cyklade, och blev helt sinnessjukt taggad. Jag stod upp på cykeln hela färden, och cyklade som bara en besatt kan. Då jag lider av köldastma (dvs. att man lätt drabbas av astmaattacker om man överanstränger sig vid sträng kyla) var det tämligen naivt gjort av mig. När jag kom fram kände jag hur luftstrupen drog ihop sig, jag fick inte alls tillräckligt med luft, drabbades av panik och började samtidigt både hyperventilera och hosta i ren desperation. Det är ju inte farligt, och går alltid över, men det är den utan tvekan obehagligaste känsla jag vet.
Nåväl, slutsatsen är i alla fall att riktigt peppande musik kan vara livsfarligt i samband med cykling. Akta er för det!

Förövrigt är det intressant att ingen förbipasserande kom fram och frågade hur jag mådde; när jag stod där dubbelvikt måste jag trots allt både sett ut och låtit som en kraftigt lidande vettvilling, måhända lite skrämmande vid första anblicken, men ändock oförmögen att ta hand om sig själv.
Men människan är ju som hon vart, och jag skulle förmodligen ha agerat likadant i deras ställe. Likgiltighetens förbannelse, återigen.