tisdag 13 januari 2009

När jag åt middag med familjen Högberg lovade jag att skriva ett omdöme av filmen Changeling här på bloggen. Jag skulle nämligen se den senare på kvällen och Ann ville veta om den är sevärd. So here we go.

Den är regisserad av Clint Eastwood, som blir bättre med åren precis som vin. Angelina Jolie spelar den bedrövade modern till ett bortrövat barn. Året är 1928 och poliskåren i LA är ruskigt korrumperad. De lyckas inte hitta barnet, men för att dölja sitt misslyckande försöker polischefen tvinga på Jolie en helt okänd unge som ersättning. I sinnesförvirrat tillstånd går hon med på det och det ser bra ut i pressen, men efter ett tag kan hon inte acceptera komplotten längre. För att få tyst på hennes protesterande lyckas polischefen få henne inspärrad på ett mentalsjukhus.

Det första som slog mig var djupet i fotot. Det andra var att Jolie såg lite för bra ut, men hon kom ganska snabbt in i rollen. Filmen var rätt lång, men tappade aldrig i tempo. Storyn blev allt hemskare och vissa scener är vidriga, till exempel de som skildrar mentalsjukhuset, men allt kändes autentiskt. Filmen är ju faktiskt "based on a true story", även om sådana påståenden kan tolkas lite hursomhelst. Men det spelar kanske ingen roll om allt har hänt på riktigt så länge det känns äkta. Det är ett intressant diskussionsämne, som jag ska lämna åt sidan för den här gången. Changeling kändes i alla fall äkta, och min blivande psykolog till bror, som gjorde mig sällskap i biomörkret, påstod att det kunde vara riktigt hemskt för psykiskt sjuka på den tiden. Roligt att vi tidigare under middagen med familjen Högberg faktiskt hade diskuterat lite om hur fel psykiatrin ofta har tillämpats genom tiderna.  
Filmen präglas av orättvisa och brutalitet. Den största skurken är, förutom de maktgalna poliserna och korrupta psykiatrerna, en vidrig mördare. Jag tänker inte behandla hans karaktär eftersom jag riskerar att spoliera filmen för de som inte sett den.  
Men vi får också ta del av upprättelse och rättvisa. Det finns dock en scen, kanske den mest intressanta, med en man som avrättas (återigen tänker jag inte avslöja vem). Den är så hemsk och naket skildrad att till och med en anhängare av dödsstraff måste fråga sig om rättvisa verkligen har skipats? 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar