Shadow Of Colossus. Förmodligen det vackraste spelet som gjorts. Man är en pojke, vars enda ägodelar är ett svärd och en häst. Alldeles i början av spelet, får man reda på att han kände en flicka. Man får det förklarat att hon ligger i någon slags koma, och för att väcka henne så måste du samla den helande energin från 16 jättar. Dessa jättar är dom enda fiender i hela spelet, och kan liknas vid bossarna i Zelda.
Det fina med spelet är att det är så avskalat. Detta gör att det estetiska och det känslomässiga får mer utrymme. T. ex så känner du dig inte stolt när väl lyckats döda en jätte, utan du mår mest dåligt över vad du har gjort.
Samtidigt vet du att du aldrig kommer få tillbaks din flicka om du inte skulle gjort det. Med det sagt är det heller inte något tydligt rätt och fel i spelet, vilket känns rätt ovanligt.
Jag kan sitta och hylla detta hur mycket som helst, men man måste ändå spela det för att verkligen förstå. Så om du har ett PS2 så tycker jag du bör införskaffa detta omedelbart!
Nörd!
SvaraRaderaTönt!
SvaraRaderaJöns!
SvaraRaderaTölp!
SvaraRaderaNarr!
SvaraRaderaFan, tölp var inte ok. Jag kommer aldrig tillbaka hit igen.
SvaraRaderaJag tar parti för Torkel. Jag skulle vilja ha varenda en av de där bilderna inramade, särskilt den första. Jag älskar det där spelet, trots att jag knappt spelat det. Kanske det snyggaste spelet genom tiderna.
SvaraRaderaTack för stödet, Christian! Och apropå nördgrejen, så är det ju töntigt att inte inse att spel, som allt annat media, kan vara vackert och betydelsefullt. Ni är ena kålsupare, och ni förtjänar inte min tid. Speciellt inte när Seinfeld går på femman.
SvaraRadera