Fuck Putin

Det var väldigt länge sedan jag kände en sådan lycka som jag har känt ikväll. Okej, Holsumd kanske inte var världens bästa, och jag kanske kände som att jag var den enda fulla i bilen på vägen hem då jag skrek och tappade mössan längs vägen, men det var otroligt stämning att stanna och ta en cigg innan alla skjutsades hem, och jag kände att det var ren briljans att jag bad björn skjutsa hem mig sist. Att Björn skjutsade hem mig sist resulterade i en av de lyckligaste kvällarna 2009, förmodligen den lyckligaste, eller.. självklart den lyckligaste. Det började med att vi åkte hem till Kalle och rökte cigg och lyssnade på country, men hela festen började då jag tvingade (det kändes iallafall som det) på björn en till ciggpaus innan han lämnade av mig, och vi bestämde oss för Carlshöjdsskolan. På Carlshöjdsskolan lämnade vi den ena bildörren öppen och vi höjde volymen på bilen och vi verkligen skrek ut Håkans texter. Vi stog där i flera låtar och bara gastade ut hans ord. Det är svårt att tänka att jag någonsin har känt mig så rätt placerad. Och när vi skulle åka hem åkte vi cirka två km/h hem till min parkering samtidigt som vi självklart bara skrek ut av lycka (iallafall jag), och när vi väl var framme vid parkeringen stannade vi och lyssnade på en sista låt, stannade och skrek våra själar ut. Vi var fulla för kärlekens skull, tillochmed Björn som inte ens hade druckit en endaste droppe.

När jag steg ur bilen hade jag svårt för att le, jag hade tillochmed svårt för att skratta, jag var och är så lycklig och vad jag vet av lycka så är det väldigt svårt att nå till, både i min och många av mina vännrs situation (tror jag) så jag är väldigt glad att jag har fått varit med om den här kvällen.

Men antagligen så är jag bara full, och antagligen så är jag tillbaka på ruta ett imorgon