Jag är inte ensam. Känner mig sällan ensam.
Kanske därför jag gillar att vara själv. Då brukar jag formulera mig.
Föreställer mig samtal, ofta med offentliga personer. Jag säger bra
och kloka saker. Saker som får mig att framstå som bra och klok.
Jag memorerar inte samtalen. Glömmer mina repliker. Aldrig tillämpar
jag dem, försöker inte heller. Det gör ingenting.
Grabbar och Jargong tackar för i fredags!
13 år sedan
"Då brukar jag formulera mig."
SvaraRaderaDet var banne mig den mest brilliant formulerade meningen sen PO Enquists dagar!
Jag brukar också formulera mig i fantasisamtal. Jag är bättre på att uttrycka mig då än vad jag är i den riktiga världen.
SvaraRaderaJag med! Ofta planerar jag vad jag ska säga till folk när jag är arg på dom, men självklart vågar jag inte. Man kan vara så himla klipsk och bra med orden när man hänger lite i fantasin. Jag kan föreställa mig jättelånga situationer, jag gör det ofta då jag går hem själv. Jag tänker att om något skulle hända, vad det skulle leda till och så vidare och så vidare for ever and ever
SvaraRaderajag har varit gäst hos letterman ett flertal gånger. bland annat dissade jag bush genom att göra någon konstig koppling till ricky gervais, som i huvet blev riktigt lyckad. publiken skrattade i alla fall.
SvaraRaderaGoa kommentarer! Håller med Homerdonut helt och hållet. Det är nästan så att man ibland kan finna det verkliga samtalet frustrerande när man upptäcker sina brister. Både språkligt och som människa. Kom på nu att det verkliga livet överhuvudtaget leder till många besvikelser(bortsett från de mer självklara och vardagliga), i sin egen, tänkta värld kan man så mycket mer.
SvaraRaderaÄr det bara jag som pratar med mig själv? Att hitta på samtalspartners är ju förmätet, jag förespråkar hellre schizofreni i så fall.
SvaraRaderaJag pratar högt med mig själv ibland, det är nästan skrämmande.
Det gör jag också Milky, men jag brukar mest leka med dialekter och skoja och så med mig själv, jag är oftast asrolig då
SvaraRadera